torsdag 4 april 2013

Pepp pepp

Häromdagen i lunchrummet nämnde två kollegor att de hade läst den engelska beskrivningen av bloggen och att de fann idén inspirerande. Båda sa också ”jag borde börja springa” och i nästa andetag ”efter avhandlingen”. Eftersom jag arbetar inom högskolesektorn har jag många kollegor som är mitt upp i, har genomfört eller kommer att genomföra ett avhandlingsprojekt.

Jag kommer aldrig att säga att någon borde börja springa, eftersom jag tycker att livet är för kort för att man ska ägna sig åt typer av motion som man inte roas av. Men jag berättande för kollegorna att jag personligen menar att löpningen bidrog till att jag lyckades slutföra min avhandling 2011.

Att genomföra en forskarutbildning är något av det bästa jag gjort och något som jag är tacksam över att jag fick möjlighet till – och som jag är stolt över att jag klarade av. Även om det ofta är roligt, så innebär avhandlingsskrivande också att man behöver kunna hantera långsiktiga mål och att man står ut med perioder av ensamhet. Jag tänker att detsamma gäller för andra stora projekt, som till exempel att träna inför och genomföra ett längre lopp.

Kort efter min disputation gavs jag möjligheten att prata med nyblivna doktorander om att genomföra en forskarutbildning och helst inom utsatt tid. Då jag under denna period var full av självförtroende tog jag mig glatt an rollen som akademisk livsstilscoach och presenterade On Experiences of the Years Spent on Doctoral Education 2007-2011 med följande fösta PowerPointbild:

Man kan alltid citera Wear Sunscreen

Jag är rädd att flera av de stackars studenterna såg mer skrämda än peppade ut efter min dragning – möjligen framstod jag i alltför hög grad som en känslolös prestationsprinsessa (jag menar, kolla det allt annat än avslappnade grinet på bilden till vänster) – men jag fick också en del positiv feedback om att mina idéer var inspirerande. Jag tänkte därför att jag framöver kommer att ägna några blogginlägg åt att jämföra avhandlingsprojekt (vilket jag tänker kan översättas till vilket stort personligt projekt som helst) och löpning – inte minst för att peppa mig själv. 

4 kommentarer:

  1. Finis - detta är ett fantastiskt roligt inlägg. Och, jag kan inte annat än att hålla med dig om att löpning, jogg, lunk räddar den mest sönderteoriserade av hjärnor. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Lunka på! =) Kram!

      Radera
    2. Haha det var ju alltså från mig, Hanna, men min supergamla bloggprofil Hjurbis låg visst kvar nånstans i sajjberspejset.

      Radera